Vad roligt att se! Min förra hund var också en omplacering, och han var rädd för både händer och fötter, överlag snabba rörelser.  Under de tre år jag hann ha honom så blev det mycket bättre men aldrig helt bra.

#2 Ja jag vet inte hur langt jag kommer kunna na med denna hund, han har fortfarande enormt manga radslor. Koppel tex ar han vansinnigt radd for. Och kappar, barn, karlar.. Vi far se helt enkelt. :)

Vad duktiga ni är! Rädslor är fruktansvärt jobbiga, men framsteg är otroligt stärkande, för båda hund och förare. Kämpa på! 👍

#3 Tack! Ja gud det är riktigt härlig resa och enormt lärorikt trots att det känns som att det går långsamt ibland. Extra långsamt när man har massa annat att lägga energin på, men han är verkligen helt fantastisk. Förstår inte hur någon kunde slå och sparka honom som valp,speciellt när det var dom som satte honom till världen. Han är rädd att vara inne i huset för han verkar ha klämts i dörrar, han reagerar som att folk kastat skor på honom för han springer om man har en sko i handen, han är rädd för koppel, käppar, och det märks tydligt att han inte var tillåten att vara inomhus vilket tyvärr inte är helt ovanligt med farmhundar här. 

Corgisidan i honom är otroligt envis när han sätter den sidan till och jag får såna välbehagsrysningar när han väljer att sätta den sidan till för att lyckas med en utmaning jag ger honom. Han har så stark will to please att han vägrar ge upp förrän han lyckats. Oslagbar kombination. ❤️