Annons:
Etikettot-off-topic
Läst 1144 ggr
[Josefiinee_]
2015-02-11 16:29

Jag blir så frustrerad...

Hoppas att detta inlägg är ok här.. Det har ju ändå med klickerträning/positiv förstärkning att göra och jag gissar på att vi är fler som stöter på människor som håller hårt om sitt synsätt på hur djur ska uppfostras.

Jag är så otroligt frustrerad och less just nu. Är uppvuxen i en familj med lång hunderfarenhet (mamma och hennes sida av släkten har länge fött upp, ställt ut och tävlat hundar), men med ett träningssätt som bygger på bestraffningar/korrigeringar, med belöning när hunden gör rätt. Jag började för ett par år sedan gå över mot klickerhållet.

Jag har sett en enorm skillnad på mina hundar och hur de är när vi tränar nu med positiv förstärkning, och hur vår hanhund tex har gått från att dra som en galning på promenader till att gå lugnt med slakt koppel när jag är ute med honom. 

Mina föräldrar håller med om att positiv förstärkning nog är en smart metod, även om de ändå tycker att man måste ta tag i hundarna ibland och inte kan hålla på och belöna hela tiden, och fortfarande är kvar i sitt gamla tankesätt.

Min morfar däremot, som är ute och lunchrastar hundarna alla vardagar, vägrar att ens låta mig visa att det finns ett anat sätt att träna hundar på. På vår dragiga hanhund använder han strypkedjor och halti trots att jag gång på gång säger att han inte får använda dom. Vgw-/antidragsele, som vår hund visserligen kan dra lika mycket i men inte är lik stark i och som inte ger några skador vid hastiga ryck, är tydligen bara "skräp". (lite konstigt han säger att strypkedja fungerar utmärkt när hans egna hund drar som en galning i kedjan så han knappt kan andas… Utmärkt ja..) Har också försökt förklara för honom att om han belönar när hunden går lugnt eller när han söker kontakt så tar det bara ett par minuter tills han går fint resten av promenaden. Svaret jag fick var att "det där med att ge hundarna godis ska man passa sig med"… Varför hade han inget svar på dock.. 

Jag har lust att lägga ner hela hunderiet nu när jag bara får skit av min familj på hur jag tränar hundarna. Och det känns så otroligt lönlöst att lägga ner en massa tid och energi på att träna hundarna som jag vill när det bara resulterar i familjetjafs och att ingen någonsin kan erkänna att jag faktiskt lyckas bättre med hundarna än vad dem gör. (ex det är bättre att belöna kontakt än att slita tillbaka i kopplet när hunden drar, där har jag tydligen helt fel).

Hur hanterar ni andra saker som detta ? Hade det varit någon jag inte känner så väl eller vars åsikt jag inte värderar högt å hade jag bara skakat av mig det. Men när det kommer från familjen så tar jag det hårt. Hur håller man motivationen uppe ändå? Går det att "vända" personer och "bevisa" att sin metod är bättre än deras, eller kommer dom aldrig ändras så länge dom själva inte är villiga?

(förlåt för långt inlägg, frustrerad som sagt..)

Annons:
[Lillmatten]
2015-02-11 17:36
#1

Har ni gått någon promenad tillsammans då du demonstrerar hur mycket bättre det går med positiv inlärning? Om han får se det med egna ögon istället för att du bara säger att det  går bättre så kanske han inser att du har rätt?

[Josefiinee_]
2015-02-11 17:40
#2

#1 Ja, delvis. Har ända sen jag började med klickerträning tränat både mina hundar och hans hund när han har kollat på och han erkänner väl motvilligt att det går bra och att jag är duktig, men det är väl det. Strypkedjor, halti och korrigeringar är ändå det enda som fungerar enligt honom. Selar och belöning är bara trams. 😡

reverse
2015-02-11 19:00
#3

Mitt spontana svar är att nej, du kan inte "omvända" någon till din metod eller ¤bevisa¤ för dem att ditt sätt är bättre. Det spelar ingen roll vad du sänder ut om det inte finns någon mottagare, så att säga. Det måste komma från personen själv, en vilja att försöka se saker på ett annat sätt. Har man tur kan man typ öppna ett fönster om man om och om igen visar hur bra det går för en själv. Men oftast stannar det vid att man möjligen får bekräftelse för att det man gör är bra, men för just dem själva funkar bara ditten eller datten, eller för just deras hund går inte det ena med det tredje etc etc.

Min lösning är kort och gott att familjen inte får hantera mina hundar. Sorgligt och omständigt, hade varit jättepraktiskt med hundvakt, rastvakt osv. Min egen familj bor i ett helt annat län, så det är inget som direkt spelar någon roll, men svärföräldrarna finns i närheten och erbjuder sig så gärna. Men eftersom de vägrar göra på mitt sätt med mina hundar, så får det bli kalla handen. De tycker att jag är bråkig och obstinat och tramsig och de har ju haft hund hela sina liv osv. Men ja, envis är jag också, så jag ger inte efter. 😛Jag tvingar inte på dem mina metoder med sina hundar, men ska de hantera mina så är det mina regler som gäller, vilket de inte kan acceptera. (Äldsta hunden är 6 år, inget har förändrats på dessa år.)

Jag skulle inte låta morfar ta hand om hunden om jag var du, således. Och jag skulle tala om varför. För hundens skull är det viktigt att vara konsekvent, det blir tydligast för hunden, så om en bara belönar bra beteenden och en annan går in med mycket korrigeringar… Nä, det tycker jag hunden ska slippa.

Sedan skulle jag kanske lägga på lite tryck på familjen i ditt läge, om det ofta uppstår diskussion. Låt dem inte slippa undan med att påstå en massa saker utan att sedan kunna stå för det ordentligt. Du säger att du fått ett lyckat resultat med koppelgåendet med ditt sätt. Deras sätt har inte funkat (för då hade hunden slutat dra). Alltså.

-Du gör helt fel som belönar, man måste korrigera si och så

-Men hur förklarar ni då att hunden har slutat dra med mig, men fortsätter dra på det sättet ni jobbar?

(Och ställ krav på en faktisk förklaring ((som inte finns, eftersom de har misslyckats))

Kanske mothugger de med något i stil med att hunden bara följer efter godisbiten i din hand eller så, men det kan du ju avfärda med att belöning användes under inlärningsfasen, nu behövs det inte längre eftersom hunden har lärt sig att gå fint. Och tillbaka till krav på en förklaring på varför deras sätt då är bättre, fast det bevisligen inte funkat.

Korrigeringar/bestraffningar ska krävas max ett par gånger. Gör hunden fortfarande inte det man vill efter det, så gör man fel och det blir endast misshandel, inte träning, att fortsätta korrigera gång efter gång. Hunden lär sig uppenbarligen inte ett smack, för då hade den slutat dra. Att den slutar dra tillfälligt är utan värde. Jag gissar dock att det är belönande för din familj att göra så mot hunden, för man får ur sig egen frustration på detta sätt och det blir snabbt ett inlärt beteende hos människan tack vare det.

 //Lina

KickiG
2015-02-12 10:22
#4

#3 Ett väldigt bra svar!

Hur du ska tackla din familj beror också mycket på hurdana de är som personer. Hänvisar de till fakta och undersökningar? Behöver de praktiska demonstrationer? Är de villiga att testa själva att använda klicker? Men som reverse säger, vill de inte, så ödslar du bara på energi. 

Och ibland så måste man bara komma överens om att man är av olika åsikter om saker. Respektera att andra tänker olika, för oftast anser båda parter att de vet bäst och har rätt.

Viktigaste är, tycker jag, att du bestämmer hur dina djur behandlas. Jag är noga med vem som får gå med min hund på promenad, av olika orsaker. Delvis för att hon är lite oberäknelig och kan vara svår att handskas med i vissa situationer, men delvis också för att jag vill vara säker på att den som går med henne reagerar på ett sätt som jag anser vara korrekt och acceptabelt.  "Det spelar ingen roll att du får springa inomhus hemma, här hos mig så går man när man är inne" sa min släkting åt mig en gång när jag var barn. Det är lite så jag tänker, vill du skrika åt din egen hund, använda stryphalsband och rycka i kopplet så kan jag inte göra något åt saken. Men min hund har halvstryp, ingen rycker i kopplet och höja på rösten gör man endast i yttersta nödfall om situationen det kräver. Och en sådan situation uppstår extremt sällan.

En sak jag fick förklara flera gånger är skillnaden mellan att mata godis och belöna. Min hund får ALDRIG godis för att hon är söt, för att jag äter något, bara för att… Hon måste alltid göra något för det. Ögonkontakt, sitta, följa, ligga, vänta - vad som helst.  Det är lite som att "om du för ut soporna får du en krona".

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

[Josefiinee_]
2015-02-13 14:26
#5

#3 Ja, är väl så jag har börjat tänka… Att jag kommer inte kunna ändra dom, utan de är de själva som måste vilja testa nya sätt. Både mamma och pappa har dock köpt nu att hundarna går mycket bättre när jag är ute med dom, och att det blir en roligare och trevligare promenad för både en själv och hundarna om man lägger in lite tricks, att hoppa på saker, belönar kontakt osv. Sen återstår det väl att se om de tar efter det eller inte.

Med morfar är det dock svårare, dels så vägrar han ju öht ta till sig det jag säger (jag är ju bara en liten jänta… Att jag hår gått på massor med hundkurser, praktiserar på hundpensionat där jag träffar många hundar med diverse problem, läser hundlinje på gymnasiet och att jag ständigt uppdaterar mig på nya fakta och teorier spelar ju ingen roll när man har fött upp och tränat hundar hela sitt liv!)

Sen är problemet att hundarna i pappret är mina föräldrars. Vi har långt hemifrån till skola/jobb, så finns inte en chans att vi kan åka och rasta hundarna själva på lunchen. Visst skulle man kunna försöka fixa någon annan som kan hjälpa till, men morfar har ju rastat våra olika hundar i typ 15 år eller mer nu så att "avskeda" honom skulle väl ta emot för mina föräldrar… 

Funderar på att låna hem någon bok som de får läsa, typ Skjut inte hunden. Vet inte hur mycket de skulle ta till sig men kanske blir början på något iaf… 

Det där med korrigeringar har vi diskuterat mycket, allrahelst när det kommer till den dragiga hunden. Pappa tycker ju att "han ska veta att man inte får dra nu", konstigt då att han måste då och säga till honom heeela tiden om att inte dra… 

#4 Som jag skrev ovan så har mamma och till viss del pappa börjat ändra sig lite. Mamma har ju faktiskt gått klickerkurs för ett par år sedan, och använde mycket klickerträning då. Jag har fått med dom nu på att vi ska få ut och träna hundarna i helgen, och att jag ska visa dom hur jag gör.  Får se om dom köper det eller om det bara blir en enda diskussion om det hela.. De tycker ju att jag belönar rätt saker för mycket och korrigerar fel för lite, medans jag tycker att de korrigerar fel för mycket och belönar för lite… 😉

CissiD
2015-02-14 14:48
#6

Håller med de andra som skrivit att försöka omvända människor som inte vill lära sig en ny metod är jätte svårt om inte omöjligt. Däremot tycker jag inte du ska ge upp träna vidare med dina hundar. Se till att beteendet blir befäst så kommer hundarna förhoppningsvis även att sluta dra med andra personer. 

Nu ligger jag ju lite lätt åt dina föräldrars håll i min hunduppfostran. Jag korrigerar vissa saker (de stora sakerna som kan bli farliga) medan jag ignorerar små fel och belönar rätt beteende på de mindre allvarliga sakerna.  Fortsätt att visa dina föräldrar dina framgångar och är de öppna för att lära sig så är det jätte bra. Men min erfarenhet är att ju mer någon tjatar desto mindre öppen blir man för att lyssna. Så visa dina framgångar men försök inte tvinga fram en förändring låt den komma i deras takt.

Kolla gärna in min blogg: lifeofpascal.blogg.se/

javascript:nicTemp();

Annons:
Upp till toppen
Annons: