Vore jätteroligt att läsa andras svar, särskilt från er som hållit på länge!😃

Men jag börjar väl då - har precis kommit igång med att klickerträna mina två burmakatter Simon och Saga. Än så länge går det framåt och det är väldigt roligt! 

Anledningen till att jag började var dels för att effektivisera vardagslydnadsträningen lite grann, och dels för att jag ser det som en rolig form av aktivering som är lätt att variera så att det förblir rolig mest för katterna men även för mig.

Har ju märkt att de här två busfröna snappar upp saker väldigt fort, och sedan (som de flesta katter) ser mina "kommandon" som förslag, som de ibland behagar följa, och ibland inte, helt utifrån om de själva uppfattar att de tjänar på det eller ej. Jag hoppas att med tydligare signal (klicker) bidra till att de oftare lyssnar till kommandot utan att tänka efter så mycket. 

Jag använder beröm mycket, och tycker att klickerträningen som ju bygger på positiva förstärkningar passar min syn på fostran, och det verkar ju som att de tycker det är roligt! 

Dom är så fina båda två! ❤️

Jag startade för att vi fick lära oss om det i gymnasiet (djurvård) och det var så praktiskt och effektivt på vår klasskamrat som var vår försökskanin och på hundarna vi fick träna såklart, men har fått hitta min egna väg lite eftersom min första hund är klickerrädd. Vi kör klickerprincipen med henne fast med ett ord istället för klick. :) 

Med de hundar jag faktiskt klickar, samt hästarna, åsnan och katterna jag klickat så har det varit för att utmana deras hjärnor och få bättre relation, och för att det är så himla roligt. :) 

Summa summarium så klickertränar jag för att det är kul och för att det ger såna tydliga resultat. :)

Jag var tolv år, hade precis fått sommarlov och ägnade dagarna åt att titta på alldeles för många "amazing dog tricks"-videos. Jag ville också lära min hund sånadär tuffa tricks, och överallt stod begreppen "clicker training", "R+", "positive reinforcement" osv. Så jag bestämde mig för att prova, och jag minns att jag skrev i min dåvarande dagbok något i stil med "asså wow, klicker är det bästa som någonsin hänt oss!!", haha. Och Brownies tricklista har ökat en hel del sedan klickern inskaffades (han var fyra då och kunde typ stegra och vacker tass, nu när han är sju kan han över 100 olika trick och kommandon), och jag har nästan alltid en klicker på mig :)

På bilden tricket "walking the red carpet".

Jag började för några år sedan när jag bara hade en kanin (nu har jag en hund också). Jag läste om de som tränade tricks med sina kaniner med hjälp av klicker och började läsa på om det och ville ju sedan testa. Så otroligt effektivt! Delvis har det nog även gett mig en annan syn på inlärning.

Jätteroligt att läsa om hur och varför alla börjat med klicker! =) Såklart lite extra nyfiken på om det finns fler här som klickertränar katter…?

#5 Har klickat katt men inte längre. Påbörjade min andra katt men jag hann bli allergisk och fick omplacera. :/ Har du sett Kaiser på Nanabordercollie på youtube? Asduktig bengal. :)

Oj va tråkigt att du blev allergisk! Ja Kaiser har jag tittat en hel del på, verkligen såå imponerande duktig!

Ja jag fick helt ny syn på katter och klickerträning av det kontot. :)

Jag kommer inte riktigt ihåg men tror dels att jag sett på nätet och dels att vi fick se klicker träning på en kurs jag gick. Hur som helst så började jag med enkla saker som sitt och ligga å såg hur snabbt det funkade och hur glad hundarna blev när man tog fram den.

Jag började med klickerträning på gymnasiet då vid hade kurser i hund/djurträning och det kändes bra därför fortsatte jag med klickerträning utöver lektionerna.

Kul att höra. :)

Jag har precis (och då menar jag igår) börjat klicka in min hund. Han börjar närma sig tio år nu, men han kopplade på en gång att klick betydde att han gjorde rätt och hade en godis att vänta. För honom innebär det en tydligare signal för när han har gjort rätt, och för mig ett verktyg att omedelbart meddela att jag är nöjd med honom. Mycket mer än så kommer jag inte att använda klickern till när det gäller honom. Att vänta ut rörelser/tricks eller dylikt är inte en metod som passar honom, eftersom han har en extremt låg stresströskel som försvårar för oss i all typ av träning. Det vore att kräva för mycket av honom, och då tycker varken han eller jag att det är roligt. Men så som jag använder klickern nu funkar perfekt för oss! 👍 Ett riktigt toppenverktyg.

#12 Vad kul att det var så positivt för er båda! 🌺

Jag har börjat planera vad jag vill träna hästen i vinter. Har fått lägga det på hyllan och hon har säkert glömt klickerträningen så ska påminna henne från början och sedan får vi se. :) Blir som att börja om på nytt med henne. Klickade en annan häst innan och hon var fenomenal att jobba med så hoppas att Enya blir lika kul att träna. :)

Jag började klicka med min hund redan när han var valp, just för att inlärningen oftast blir tydligare och går snabbare. Ett smidigt sätt helt enkelt. :)

#14 Ja visst gör det det! :)

Började klicka när jag skaffade min katt Sekhmet. Blev inspirerad av min bror som är utbildad hundinstruktör och strikt använder sig av positiv förstärkning, oftast via klicker, med sin hund. Sekhmet och jag lärde oss flera trick tillsammans under de korta år vi fick ihop innan hon tragiskt gick bort. Min andra katt har jag inte testat att klicka med. Kanske jag tar upp det med henne någon gång i framtiden. Jag har heller inte klickat med min råttor så mycket som jag kanske borde, trots att de visar hyfsat intresse för det. Lathet är min enda ursäkt.

Det enda jag ångrar är att jag inte klickade min ena häst, för jag tror verkligen att det hade gynnat honom något extremt (ja, alltså, det hade ju naturligtvis gynnat den andre också, men nog inte till samma grad). I mitt försvar hade jag aldrig hört talas om klickerträning när jag hade honom, men jag känner mig ändå något bitter över min okunskap. Kul att se att någon annan klickar hästar! Det känns som den hittills bästa vägen att gå med dem. :) Skaffar jag någonsin häst igen är det absolut klicker som gäller.

Tycker absolut du ska börja klicka din andra katt också!😃 Katter är ju himla smarta men behöver lite mer uppmuntran än hundar för att tycka det är värt ansträngningen 😉 Just nu håller jag på att träna min Saga (inlägg #1) att lugna ner sig när vi tränar för hon tycker det är sååå roligt (och gott).

Inte behöver du se dig som lat för att motivation och annat inte varit densamma. Man blir lätt undermotiverad när man förlorar någon som man haft så kul ihop med! Det kommer när du är redo. :)

Jag köpte en omplaceringshund 2010, en hyperstressad och rädd dvärgpinscher. I ett drygt år försökte jag "få ordning på hunden" med traditionella träningsmetoder och det gick inte alls. Eller tja, första halvåret gick åt till att vinna hundens tillit och få honom i fysiskt acceptabelt skick, hunden var mager som en skrika och jag orkade gå längre promenader än hunden.

Jag hittade en hundskola som använde mjuka metoder och där blev jag bekant med klicker för första gången. Sedan ville sig ödet så att jag blev arbetslös i samma veva som jag hittade en hundkonsult-utbildning på en folkhögskola och där blev Peppe dvärgpinscher och jag "räddade".

I början var Peppe rädd för klickerljudet, men sedan hittade jag en som lät väldigt lite och det gick bra med den. Och efter en tid spelade det ingen roll hurdan klicker jag använde. För den hunden passade klicker perfekt. Jag gick inte in för att lära trick, utan vi tränade på vardagssituationer. Inte skälla, gå fint, sitta, ligga, inkallning… Peppe var otroligt snabb i sina rörelser, så med klickern kom jag åt att belöna rätt, med ord var jag alltid för långsam. Att lyckas och belönas var också superbra för Peppes självförtroende. Och med klickern kunde jag vara som en staty, stå orörlig, klicka, handen i fickan, belöna, stå som staty igen. I början var Peppe alldeles för lätt distraherad så all rörelse och alla ljud bröt koncentrationen. Senare var han alldeles för fokuserad på min sinnesstämning, så ett "Bra, duktig pojke" med glatt tonfall fick honom att få lyckofnatt och glömma allt vi höll på med.

Klickerträning var alltså för mig dörren till ett mera värdigt och lugnt liv för min hund och mig, inte ett redskap för skojiga tricks. Riktigt bra blev Peppe aldrig, och vi fick bara tre år tillsammans innan han insjuknade och jag var tvungen att avliva honom pga det.

Jag upptäckte klickerträning när jag passade en fd väns hund för flera år sen. Sen satt jag och tittade på Animal Planet och såg där en kvinna som klickade sina katter. När jag efter ett tag var inne på att skaffa råttor igen ville jag helt klart klicka dom.
Nu har vi en 14-månaders katt som jag klickar med jämna mellanrum och han älskar det! Klickar honom på samma sätt som när jag klickat hundarna under tiden jag jobbade med hund :)