Shaping (shejping) är precis som det låter att du "formar" något. Tänk dig att du har en lerklump som du ska forma till något slutligt. ;) Gradvis närmar du dig slutmålet - det färdiga beteendet - genom att förstärka små beteenden på väg till det. Ett exempel är snurra runt. Att locka runt hunden med en godis ger inte någon direkt hjärngympa alls, hunden följer efter en godisbit. Att shape:a snurra runt skulle exempelvis kunna gå till som så att du först klickar (och belönar efter varje klick förstås) för att hunden tittar lite åt vänster. Sedan att den vrider huvudet åt vänster, sedan en större vridning åt vänster, ett kvarts varv runt, ett halvt varv osv osv. Gissningsvis görs inte allt detta i en och samma session, utan du testar att höja kriterierna när du tror att hunden är redo för det. Du bestämmer alltså i förväg vilka delmålen är så du vet vad du ska belöna. Ibland går det fortare och hunden hoppar över steg - grattis! Vissa hundar behöver ännu mindre steg - ja, det är ju bara att göra, precis som med människor kan vissa behöva mer tid och lägre kriterier för att komma vidare.

Sam hade aldrig sett en tass- eller nostarget innan jag spelade in detta.

Okej då förstår jag bättre! Kan ju då ta en till fråga i samma veva. När man lär in ett nytt trick/beteende, när ska man då lägga på kommandot? På en gång när man börjar eller när man har shejpat fram hela trocket och hunden kan det?

En signal (verbal eller annat) lägger du på när du nått det färdiga beteendet. Finns ingen anledning att sätta signal på något som inte är det du vill ha. Allt innan slutmålet är inlärning och ofärdigt. När alltså hunden snurrar hela varv (för att fortsätta på det exemplet) utan några betänkligheter så börjar du även lägga på signal stegvis. Först samtidigt som hunden gör beteendet, sedan strax innan osv.

Underbaart! Vilken duktig liten hund! Smart förstås.😉Man riktigt ser hur den "tänker till" i början, sedan blir den allt mer säker och går rakt  på målet. Härligt!🙂